• Suomeksi
  • In English
  • Auf Deutsch
HemsidaPå svenskaTurismInternationellt flaskmuseum
Det internationella flaskmuseet

Pullomuseosta.jpgFlaskmuseet öppnades i 1986. Idéns fader Osmo Hänninen, professor i fysiologi vid Kuopio universitet, hade samlat flaskor sedan 1970-talet. I dag omfattar museets samling cirka 6500 flaskor som mestadels har tagits emot som gåvor från runtom världen.

Museets samling omspännar 1600 år och flera världsdelar. Utöver den kulturhistoriska insynen erbjuder flaskmuseet en estetisk upplevelse. De belysta vitrinerna accentuerar glasets prakt, ömma färger och rika former. På grund av samlingens storlek byts utställningen då och då.

Glasets historia

Som material har glas utnyttjats sedan länge: de äldsta tillverkade glasartefakterna som känns kommer från Mesopotaminen och är över 5000 år gamla. Även glasblåsning, som är förutsättning för tillverkande av flaskor, uppfanns för redan 2000 år sedan. Talrika glassartefakter, inklusive flaskor, består från det romerska väldets tid. Medelhavområdets och Mindre Asiens varma och relativt torka klimat har främjat föremålens bibehållande. Klart och färgat glas med olika dekorationer finns bevarad i flera stycken. Museets två äldsta föremål, en 1600 år gammal romsk tårflaska och en lite nyare oljeflaska som upptäckts i Syrien, kommer från just den här regionen och perioden.

I Finland började glasproduktionen i 1600-talet och de äldsta flaskorna i museets samling kommer från det tidiga 1800-talet. Den största delen av flaskor var ansedda för bevaring av brännvin men i museets samling finns det också gamla apoteksflaskor och importerade vinflaskor från Frankrike.

Alltsedan 1800-talet ställde bryggeri- och läskedryckindustrins utveckling nya krav på flaskor och det livliga badlivet och senare förbjudslaget ökade efterfrågan av mineralvatten och lemonader. En av museets mesta intressanta föremål är en full korg av oöppnade vichyvattenflaskor från 1800-talets slut. I museet finns också en uttömmande samling av Coca Cola -flaskor.

Ölflaskor

762 pullot Oiva 243 x 160.jpg762 pullot  ykkös olutpullot.jpg

Ölbryggning har tillhört till den finska hushållningen sedan den förhistoriska tiden. Industriell ölbryggning började i Finland ändå först mitt i 1800-talet.

De första finska ölflaskorna stammar från 1820-talet. Då var flaskorna kopior av den engleska s.k. porterflaskan. Till skillnad från de tidiga spritflaskorna som blåstes fritt, formades ölflaskor i formar. Flaskor som producerades huvudsakligen i två storleker, 0,18 l och 0,33 l, var tillverkade av brun, bubblande massa. Behållaren var cylindrisk och i halsens mitt finns i regel en utbuktning. Flaskans mynning måste vara ansenligt bred därför att korken knöts med järntråd.

I 1880-talet förändrade flaskans form och kägelformiga flaskor fördes till markanaden. Bredbottnade, gröna eller bruna flaskor med volym av 0,33 l eller 0,66 l var också de första som tillslöts med kronkapsyler. Före detta användes mest naturkorkar som förseglades med järntråd.

De första automatiska glasblåsningsmaskinerna anlände i Finland mitt i 1930-talet. Följaktligen omarbetades standardflaskans form samtidigt. Resultaten, en brun, en aning lägre ”pilsnerflaska” med volym av 0,5 l var nästan likadan som den lite mindre läskedryckflaskan som infördes ett par år tidigare.

Den bruna ölflaskan med volym av 0,33 l som används även i dag såg dagens ljus år 1957. När mellanölens försäljning avreglerades 1969 blev det olönsam att försälja öl i två flaskstorleker.

Spritflaskor

762 pullot pöytäviinapullot 241 x 160.jpg762 pullot savon wiinapullot 258 x 160.jpgLångt betraktades hembränt primärt som läkemedel. Först från och med 1700-talet började det  ersätta öl som rusmedel. Husbehovsbränning var tillåten för bönder upp till året 1866 då den blev storbränneriers privilegium. Detta fördröjde spritflaskans utveckling i viss mån: hembränt förvarades vanligen i stora buteljer som blåstes utan form och användes på nytt. Näver användes allmänt som ytmaterial för att öka flaskans hållbarhet. Den gröna färgen som är vanlig i de gamla flaskorna orsakas av den inhemska sanden av vilken dem tillverkades.

På 1800-talet blev spritflaskor fyrkantiga. Orsaken var praktisk: fyrkantiga flaskor kunde förvaras och förflyttas i mycket mindre fodral. Flaskornas etiketter var ofta mycket prydliga. Också själva flaskorna dekorerades med målningar och graveringar.

År 1892 sattes nedre gräns för spritflaskans volym till 2,0 l. Lagstiftningens mening var att göra alkohol så dyr och svårtillgänglig att allmogen inte hade råd med en flaska sprit.

Under krigsåren och nödtiden minskade spritflaskans kvalité: på grund av materialbristen användes endast papper- och pappkorkar, användning av inhemsk sand föranledde grönfärgat glas och luftbubblor och andra missbildningar tolererades storskaligt.

I vinter- och fortsättningskriget användes tömma spritflaskor också som brännflaskor. De här så kallade molotovcocktailarna tillverkades faktiskt av den statliga spritfabriken i Rajamäki.

Den finska spritflaskans onyanserad och rätlinjig form har bevarats alltsedan förbudslagens slut, sannolikt på grund av den lilla mängden av inhemska producenter av sprit. Oftast varierar endast storleken och korkens form. Det självklara undantaget är Finlandia-vodkas flaska, formgivits av Tapio Wirkkala.

Museets ständiga utställning

  • Utställning ägnat åt Finlands tre största bryggerier
  • Redskap och material för tillverkning av glas och flaskor
  • Olika kosmetikprodukter
  • Apparat för husbehovsbränning och en omfattande samling av spritflaskor
  • Alkos jubileumsflaskor som inte varit i försäljning
  • Mormor saftkällare
  • Olika mjölkflaskor från Finland och utomlands
Öppettider och kontaktinformation

Museokuja 4, 74300 Sonkajärvi
+35840 675 0027
Öppet på sommaren: öppettider kan variera från år till år. Se till den finskspråkiga websidan. Museet kan också öppnas vid en annan tidpunkt: kontakta kommunens kulturväsende.